Idag var jag på en förhandsvisning av den svenska filmen Sebbe, det har sina fördelar att jobba för ett media företag. När andra hade stått och köat fick jag swisha förbi på listan.
Det var på Skandia, en av STHLMs mest anrika bio salonger det kändes verkligen att bio salen andades karaktär och historia, när den tunga ridån drogs upp började en stark resa in i filmens värld. Det var en lite slö start då jag har svårt för svensk dialog, den känns alltid så tillgjord och avhuggen, som att den egentligen inte tillför något till filmens handling utan bara är där för den måste. Detta vägdes upp av en stark närvaro i cinematografin och tyngden av karaktärernas samspel, vissa scener var så starkt laddade att det inte rymts ens en atom till.
Det kändes lite som en svensk precious med spår av Apans laddade och ångestfyllda stämning, se Sebbe om ni har chansen.
