Det var en gång en saga, som berättades av en vän till en annan, vid en lägereld på en camping. Sagan började med en kort introduktion; en beskrivning av tid och rum, väsentliga huvudpersoner och rådande förhållanden.
Väldigt snart uppstod ett problem i sagan, varpå berättaren lutade sig närmare sin lyssnare och ändrade tonfallet i sin röst, för att göra sagan mer spännande. Vidare behandlade sagan hur problemet hanterades och hur det slutligen blev löst.
Sagan tog sedan en kraftig vändning då en oväntad sanning uppenbarades, och lyssnaren fick ett helt annat förhållningssätt till handlingen. Vid sagans slut inträffade något väldigt tragiskt.
Utifrån denna tragedi avslutade berättaren sagan genom att klargöra en moralisk sanning, som i förhållande till det inträffade verkade helt riktig. Lyssnaren tog till sig berättarens budskap och konstaterade att det var en bra saga.
SLUT
sluta, ni får mig att snea
vad fan snear du på pojkusling?